Allt spännande som väntar!

Nu börjar det dra ihop sig.
Om mindre än 2 veckor bär det av till Örebro för att träffa min kirurg och gå igenom saker inför operationen. Det börjar bli alltmer verkligt det här!

16:e februari var det förresten 3 år sedan min gastric bypassoperation. 
Jag hade tänkt att jag under min nästa långledighet ska ta mig an det där 5-dagars ficktestet. Har införskaffat godkänt proteinpulver för ändamålet. Hoppas på att åtminstone avvänja mig vid sötsuget. För det försvann direkt i samband med operationen. 

Att sluta röka är en annan punkt i listan på saker som måste göras. Rök- och nikotinfri är det som gäller inför operationen givetvis.
Har gjort det förr och kan igen. Jag vet det. Motivationen är hög!

Och så till sist en snabb uppdatering angående min terapi för min EIPS. I tisdags deltog jag i min sista färdighetsträningsgrupp (terapin bygger på två sessioner i veckan: en i grupp där vi likt en skolklass får lära oss olika sätt att hantera vår problematik, samt en session av individualterapi med egen DBT-terapeut).
Så nu är jag alltså färdig med gruppdelen och håller på att avrunda även min individualterapi. Sist kom vi fram till att jag väl har 2 gånger kvar, max 3. Sedan anses jag vara redo att stå på egna ben och kommer bli av med diagnosen! Alltihop känns oerhört vemodigt måste jag säga...

Nu blickar jag framåt och tar dag för dag. Mest angeläget för tillfället är att hitta strategier för att överleva kylan!
(null)

Kram på er <3

Öppnar bloggen igen!

Ojojoj, så mycket som har hänt sedan jag senast skrev den 31 juli!

Jag planerar att återuppta bloggandet, även om det inte lär bli riktigt lika intensivt som förr. 

I maj i fjol började jag med DBT för min borderline. 7 månader med terapi i kombination med stämningsutjämnande mediciner är jag nu av med min borderlinediagnos. 
Jag har sedan juni börjat jobba nätter och har sedan september gått på ett vikariat och jag har aldrig mått så här bra.
Jag kan arbeta igen och jag verkligen älskar mitt jobb! 
Depressionen är borta, ångesten är borta, svängningarna är borta och även självmordtankarna och dödslängtan är borta. 
Däremot kommer jag alltid ha kvar min emotionella skörhet, men jag har fått en verktygslåda att ta fram när jag behöver.

(null)

TACK, FRÅN DJUPET AV MITT HJÄRTA, TILL VÄRLDENS BÄSTA DBT-TEAM! 
PSYKIATRISKA ÖPPENVÅRDEN I KARLSTAD BLEV MIN RÄDDNING.
JAG ÄR EVIGT TACKSAM OCH EN STARK FÖRESPRÅKARE FÖR DENNA TERAPIFORM! 

Så vad händer härnäst? 
Jag hade tänkt ta tag i vikten igen och prova den här metoden "fem dagars ficktest" som vi överviktsopererade kan ta till när man kommit lite ur spår så som jag gjort när jag börjat jobba natt. En del påstår att det fungerar, andra inte så det är väl individuellt som allt annat.

Jag har även blivit beviljad bröstreducering samt rekonstruktion och utfyllnad med egen fettvävnad. 
Jag ansökte i somras och har nu fått klartecken hos Örebros landsting, så kommer göra operationen där. Har inte gått ut med detta än så det blir första gången nu här i bloggen.

Kram på er <3

Håll tummarna!

Jag fick min drömprins till slut här i dagarna.
Jag känner en sådan oerhörd lycka men även denna ständiga rädsla för att jag ska förstöra allt. Jag strider mot min inre röst, min paranoia och mina demoner varje dag. Försöker hålla skenet uppe och inte låta det spåra ur.

Fredagen den 17:e mars har jag äntligen fått läkartid hos psykiatrin. Förhoppningsvis får jag starta en medicinbehandling där och då. Ska bli spännande att se om stämningsutjämnande mediciner kan hjälpa mig. Antidepressiva är ju borträknade vid detta laget, så vilka alternativ återstår sedan om nu inte detta fungerar? Blir DBT min räddning och är det i så fall mitt sista hopp?

Kram på er <3

Till top