Håll tummarna!

Jag fick min drömprins till slut här i dagarna.
Jag känner en sådan oerhörd lycka men även denna ständiga rädsla för att jag ska förstöra allt. Jag strider mot min inre röst, min paranoia och mina demoner varje dag. Försöker hålla skenet uppe och inte låta det spåra ur.

Fredagen den 17:e mars har jag äntligen fått läkartid hos psykiatrin. Förhoppningsvis får jag starta en medicinbehandling där och då. Ska bli spännande att se om stämningsutjämnande mediciner kan hjälpa mig. Antidepressiva är ju borträknade vid detta laget, så vilka alternativ återstår sedan om nu inte detta fungerar? Blir DBT min räddning och är det i så fall mitt sista hopp?

Kram på er <3

Förlåt!

Att fortsätta be om ursäkt för min ständiga frånvaro här känns numera lönlöst. Ni vet ju att läget är som det är.

Det enda just nu som otroligt nog verkar gå åt rätt håll är kärlekslivet. Jag har ju, som jag tidigare berättat, eventuellt träffat någon. Vi har dejtat ett tag nu och det verkar faktiskt lovande.

Allt annat går väl mer eller mindre åt skogen. Känner mig dock fullkomligt likgiltig inför detta. Jag orkar liksom inte ens bry mig!
Fast nej, det där var inte riktigt sant.
Ibland bryr jag mig så mycket att hela min värld håller på att rasa samman. Jag känner mig misslyckad och som världens mest ensamna människa, och ibland tar de känslorna i överhand.
Men vad tusan, jag har en katt att leva för och som behöver mig. Jag kan ju inte ge upp nu!

Kram på er <3

Shame on me!

Ja, jag vet, shame on me!
Jag har i ärlighetens namn inte mått så jäkla rockigt senaste tiden. Inte bara det psykiska utan jag har varit sängliggandes i vad jag misstänker är influensa i en hel vecka nu.
Ska träffa en läkare imorgon.

I övrigt händer det inte så farligt mycket.
Jag går på en och annan hockeymatch, jobbar, och söker efter kärleken med ljus och lykta, och visst... kanske har jag träffat någon. Kanske!
Hör ni inget nytt om detta så vet ni att det gick käpp rätt åt...

Annars har jag ju redan världens bästa sambo. Det enda jag hade kunnat önska var väl att hon hjälpte till lite mer med renhållningen här hemma, men men. När dammsugaren åker fram så är hon nowhere to be seen.

Kram på er <3

Till top