Skam.

Skam ja, det är en känsla som förföljer mig var jag än går.
Det är alltid någonting jag gör, säger eller ens tänker som får mig att känna skam. Det har blivit väldigt tydligt i terapin att rädsla och skam är två känslor som upprepar sig varje dag.
Rädslan ger upphov till de tankar och handlingar som följs av skammen. 
Exempel är när min hjärna kokar ihop sin egen paranoida verklighet och jag anklagar eller ifrågasätter människor angående något som inte, eller knappt, finns. 
 
Jag känner även ofta skam i allmänhet.
Skam över att inte kunna tänka rationellt.
Skam över att förlora kontrollen över mig själv i vissa situationer och låta mig själv spåra ur.
Skam över hur jag betett mig och behandlat människor som betytt något för mig.
Skam över de handlingar som blivit påföljden av katastroftankar, rädsla och total desperation.
 
Kram på er <3

Så mycket vackert!

Gårdagen var en fin dag, inte bara för vädrets skull. Jag fick spendera dagen med mina två största kärlekar.
Sömntutor!
 
På förmiddagen åkte vi in till stan, Han följde med mig till terapin och väntade på mig i väntrummet. 
Alltså min terapeut är fantastisk! (Ville bara få det sagt)
 
Efter terapin gick vi först några ärenden och sedan strosade vi omkring i centrum där det hölls en italiensk matmarknad. Vi gick där och tittade, doftade och smakade. Supertrevligt, men så himla mycket folk så man kom inte ens i närheten av de flesta stånden. 
Vi tog bussen hem igen för nu hade vi byggt upp en rejäl aptit bland alla dofter. 
God middag blev det, mycket blev det, lite för mycket, så vi kraschlandade i sängen där Han snart somnade (bilden ovan) mitt i kattkelandet.
 
När vi hade piggat på oss någorlunda igen fick jag lurat med mig Honom in till centrum igen för en kvällspromenad.
Karlstad är så oerhört vackert!
 
Den vackra promenaden längs med älvskanten blev ett perfekt slut på dagen. 
 
Kram på er <3
 

Försöker få kontroll.

Det är lite stressmoment i livet just nu som jag måste lösa, men jag jobbar ju så jävla långsamt. Jag orkar inte ta tag i saker, hur viktiga de än kan vara. 
- "Brinner det i köket? Äsch, jag tar det imorgon!"
 
För att söka korta stunder av sinnesfrid har jag försökt använda mig av min DBT-läxa och öva på dessa färdigheter för att känna in nuet. 
Jag har fyllt dagarna med massor av musik, gjort en sak i taget och njutit av solen!
Cornelis och Snusmumriken solar.
 
Dessutom har jag och pojkvännen hittat tillbaka till vår fina relation som var innan mitt skov av totalt mörker (se tidigare inlägg).
Det känns så betryggande att känna att han står stark som en fura när jag faller.
 
Åh, ja, just det! Häromdagen outade jag en stor hemlighet jag burit på länge nu. Vilken befrielse! Det togs emot med mer värme och kärlek än jag någonsin kunnat drömma om. Stödet var enormt.
Jag rensade min följarlista på instagram och lade sedan ut hela historien med bilder och allt. 
Jag kommer inte berätta om det här, nu har jag inte längre det behovet. Jag fick riktigt lättat mitt hjärta, vilket var en oerhörd lättnad!
Onödighetsselfie.
 
Kram på er <3
Till top