Borderlinesaknad.

Vaknade lite nedstämd och dämpad idag. 
Jag är verkligen jättedålig på att vara ensam. Jag liksom saknar ihjäl mig efter Hans närhet.
Allvarligt talat; jag har varit ifrån honom en enda dag och jag lider! Sover jag dåligt i vanliga fall så kan jag be att få meddela att utan Hans armar om mig så sover jag knappt inte alls.
Det är hemskt att vara så beroende av någon.
 
Men Katinka kom till min stora förvåning och tröstade mig. Det var längesen hon var så väldigt ömsint och pussig. Hon brukar aldrig vilja vara i ansiktet på en men nu var det ett väldans pusseri och kel, vilket gjorde mig oerhört glad! 
 
Nu ska jag träna, duscha, (städa?) och handla.
Det ekar tomt i alla skåp.
 
Kram på er <3
 
Till top