Borderline-och-dalbana.

Senaste veckan har jag mått otroligt dåligt.
Det har svängt upp och ned flera, flera gånger om dagen. Det har varit jobbigt, svårhanterligt och tyvärr orsakat en del onödiga konflikter mellan mig och pojkvännen. Detta trots att det varit en riktigt trevlig och rolig vecka på så många sätt!
Jag beundrar Honom i alla fall så himla mycket som orkar vara med mig.
Nu är jag med Honom igen, och all ångest och allt mörker är borta. Bortblåst! 
Även om jag tycker att jag inte känt av saknaden sådär påtagligt som jag alltid gör annars när vi är ifrån varandra, så har tydligen det legat och gnagt i det undermedvetna.
Eftersom allt obehag nu plötsligt släppt så är det inte svårare än att lägga ihop 1+1.
I do need this man in my life!
 
Kram på er <3
 
Till top