Pannkakor och ångest.

Helgen har spenderats på bästa tänkbara sätt - med Honom.
Dock har jag kämpat en del med mitt inre mörker och mina hjärnspöken under Hans vistelse hos mig. Jag hör saker som inte sägs och på kvällen när jag (som vanligt) ligger vaken själv så klipper hjärnan ihop en alternativ verklighet av "alternativa fakta", och så är ångesten i full gång!
Det är en oerhört jobbig känsla att ligga intill någon som får en att känna detta kaos av känslor, och att med bubblande ångest och försöka att inte väcka eller störa nattsömnen för denne. Det är en konst att inte låta sig påverkas av hjärnspökenas hopkok av verkligheten också.
Jag drog mig undan, krånglade mig ur Hans famn, för den gav mig panik.
"Du hatar ju ändå mig!" är allt jag kan tänka. Och inte är detta första gången. Så här blir det i ungefär 40-50% av de nätter vi spenderar tillsammans.
Han vaknar inte av det och är inte medveten om detta överhuvudtaget, det är för komplicerat och pinsamt för att ta upp. 
Ibland finns tankarna och ångesten kvar lika starka när jag vaknar på morgonen och ibland har stormen blåst över. 
 
I övrigt har helgen varit fantastisk.
Jag provade på att göra pannkakor med saffran i. Alltså inte den gotländska varianten man gör i ugn (nom-nom!), utan klassiska tunna pannkakor med tillsatt saffran.
De här med drottningsylt var verkligen att dö för!
 
Kram på er <3
Till top