Inlägg med en uns positivitet?!

Måste hon envisas med att enbart publicera dessa tråkiga, långa inlägg om hur dåligt hon mår jämt?
Nej då, det är dock mestadels just då jag behöver skriva av mig som mest. 
Men för att visa på de extrema parallellerna så kommer här ett inlägg som jag skriver nu, när jag nu mår ganska väl.
 
Jag ligger i Hans säng. Jag berättade ju för ett par, tre inlägg sedan att jag träffat någon som fått mig att inse att jag inte varit kär i någon på riktigt  på över 10 år. Det är stort för mig.
 
Så nu ligger jag här, ensam. Han har gått till jobbet. Jag känner mig trygg, säker, bekräftad och uppskattad just nu. Det är en så härlig känsla att för en stund få känna mig tillfreds med tillvaron. Jag vet att det snart vänder igen, så jag försöker passa på att njuta. 
 
 
Innan jag åkte hit igår så träffade jag min bästa väninna. Hon är den enda person jag har i mitt liv, och någonsin haft, som förstår mig till punkt och pricka och som aldrig skulle döma mig eftersom vi lider av samma problematik. 
Hon är några år äldre än jag och har haft diagnosen betydligt längre, så hon har kommit längre i sitt arbete med den, vilket ger mig ett oerhört stöd i min osäkerhet. Jag behöver någon som vet precis när det är jag som tänker och uttalar mig, och när det är störningen.
Någon som kan dra i nödbromsen när jag är påväg att spåra ur.
Jag pratade med henne igår om just det här med mina känslor för Honom. Hur han liksom känns för bra för att vara sann och att jag varje dag vaknar med en känsla av att "idag är dagen han inser att jag inte är något att ha". 
Där fick jag smäll på fingrarna. Ett sådant oerhört destruktivt sätt att tänka kommer inte göra annat än att förstöra det som faktiskt är. Och det som är; det är fantastiskt!
 
Kram på er <3
#1 - - Elin:

:)

#2 - - Elin:

:)

Till top