Det är inte så bra faktiskt.

Oh, vad jag kämpar med mig själv just nu.  Jag kämpar med näbbar och klor för att motarbeta vad min hjärna vill.
I två månader har jag nu dejtat den här killen, och Han är fantastisk på alla sätt. Lite mundiarré som triggar min borderline emellanåt, men vi löser det genom att jag talar om att "det du sa nu tolkade jag så här. Vad menade du egentligen?"
 
Men inom mig bubblar en enorm osäkerhet, en rädsla som jag inte kan hantera och som allt oftare tycks få utrymme att ge sig till känna i form av plötsliga utbrott och rejäla dimpar. 
Jag kan inte kontrollera mig själv.
Jag bygger upp verkligheter som inte finns och gör ständigt hönor av fjädrar. 
 
Jag har ringt till psyk för att försöka skynda på den här läkartiden jag köar till.
Jag måste få något stämningsutjämnande ASAP! Jag kommer förlora Honom annars. Det gör jag kanske ändå, men det är åtminstone en sak som skulle kunna lugna ned situationen. Kanske.
 
Kram på er <3
#1 - - Sofi:

Hej!! Det låter väldigt tufft!
Vill bara tipsa om en medickn som hjälpt super mot min boderline, lamotragin :) den gjorde underverk i mitt liv. Vet att den kanske inte gör det för alla men ville ändå tipsa om den inför läkarbesöket 😘

Till top