Som jag har kämpat!

Det blev inget inlägg efter terapin i fredags som utlovat. Jag hade fullt upp hela den dagen. 
 
Terapin gick dock bra. Förberedelsefasen inför DBT:n är nu slutförd. Terapeuterna har sagt sitt och de anser att DBT nog kan vara rätt för mig, så om jag känner samma sak så kommer jag få skriva på kontraktet nästa fredag. 
Som jag har kämpat för detta! 
 
I övrigt är situationen just nu något så när hanterbar. Jag har en oerhörd ekonomisk press just nu då jag väntar besked från försäkringskassan.
Har pojkvännen här över helgen (vet inte om jag fixat detta annars) men vi märker nog båda att jag är mer stressad och pressad än vanligt. Min stubin är väldigt kort och jag har fått flera mindre utbrott över småsaker redan efter bara ett par dagar. Jag ber alltid om ursäkt och beklagar mig för mitt uppförande. Men hur länge duger det liksom? Därför behöver jag DBT:n, asap!
 
Kram på er <3

Som en groda utan ben.

Vilken tung dag!
Lungorna arbetar hårt för att ta in luft, det tar emot. Det trycker mot bröstet och jag är så oerhört nedstämd. Jag har tappat lust och ork till allt. Jag avskyr mitt liv just nu, och tillvaron känns hopplös.
Jag har spenderat hela dagen i sängen. Fullkomligt orkeslös. Jag vill inte mer!
 
Imorgon ska jag träffa min terapeut. Vi får se vad hon säger. Risk för tårar finns känner jag, så att bemöda sig med mascara känns inte helt nödvändigt. Får bli en ny uppdatering imorgon. 
 
Kram på er <3

Det gör så ont!

Jag vill spy! 
Jag vill gråta, jag vill skrika, jag vill dö!
Tillit ska man passa sig för. Det är inte många man har i ens närhet man verkligen kan lita på när allt kommer omkring.
Jag vaknade upp vid 3-tiden inatt och fick mig en chock. Först vart jag rosenrasande och gick bärsärk. Sedan lade sig den värsta ilskan och nu känner jag mig som ett stort, svart, tomt hål. Känner mig sviken och ledsen. Smärtan är nästintill outhärdlig. 
 
När ska jag nånsin få lite lugn och ro i själen?
Till top