Vafan händer, Louise?!

Varit tyst på bloggen några dagar här nu, jag ber om ursäkt. Otroligt mycket har hänt de senaste två veckorna och jag hade tänkt försöka undvika att skriva ut det här men: jag mår dåligt!
Jag mår så fruktansvärt jävla dåligt att jag i skrivande stund känner mig fysiskt illamående. 
 
Känner mig oerhört ensam och ledsen. Alltså katastrofjävlafucking ensam! Sådär som bara någon med en känslomässig personlighetsstörning kan känna. Samtidigt har jag ingen kraft, energi eller motivation till att riktigt umgås med någon OM möjligheten skulle dyka upp. 
 
Någon frågade i tidigare inlägg varför jag inte var med min pojkvän. Jo, därför att vi valt att gå skilda vägar för en tid sedan. Trots att initiativet väl var mitt så hanterar jag inte den plötsliga, ständiga ensamheten särskilt bra. Faktum är att jag inte kan hantera den överhuvudtaget.
 
Jag brukar sova dåligt annars, mina 2-3 osammanhängande timmar.
Natten till igår sov jag dock inte en blund. Inatt somnade jag inte förrän vid 03 och vaknade vid 06:30. Min kropp borde vilja sova mer tycker man, men icke! 
Fick väldigt fin stöttning och tröst från två väninnor från jobbet igår. Ni vet vilka ni är och jag är så oerhört tacksam över att få ha er i mitt liv!
 
Nu väntar tre lediga dagar här för mig. Som för de flesta skulle se som en underbar minisemester, men som för mig kommer kantras av kraftiga ångestsmärtor, panikångest och patetisk självömkan. 
 
 
Kram på er <3
#1 - - Sofi:

Jag finns bara ett meddelande bort vännen!!! 💕

Till top