Förlåt!

Att fortsätta be om ursäkt för min ständiga frånvaro här känns numera lönlöst. Ni vet ju att läget är som det är.

Det enda just nu som otroligt nog verkar gå åt rätt håll är kärlekslivet. Jag har ju, som jag tidigare berättat, eventuellt träffat någon. Vi har dejtat ett tag nu och det verkar faktiskt lovande.

Allt annat går väl mer eller mindre åt skogen. Känner mig dock fullkomligt likgiltig inför detta. Jag orkar liksom inte ens bry mig!
Fast nej, det där var inte riktigt sant.
Ibland bryr jag mig så mycket att hela min värld håller på att rasa samman. Jag känner mig misslyckad och som världens mest ensamna människa, och ibland tar de känslorna i överhand.
Men vad tusan, jag har en katt att leva för och som behöver mig. Jag kan ju inte ge upp nu!

Kram på er <3

Till top