Göteborg levererar! Del 2: Ångesten.

Det började egentligen direkt när jag kom hem från Göteborg på söndagskvällen. Ångesten kom krypande i sedvanlig ordning. Precis så som den tenderar att göra när hjärnan vill straffa mig för att jag mått för bra. Behöver jag ens nämna att jag inte sov många minuter under den natten?
När jag vaknade imorse fanns ångesten kvar, och den tilltog kraftigt i styrka under morgonen. Den blev snart ohanterbar och jag gjorde vad jag kunde för att göra mig av med den. Mer detaljer än så behöver inte skrivas ut här. Det spårade ur helt enkelt.

Tacka och lov, så har jag under en tid lärt känna en fantastisk människa som verkligen tar mig på allvar. 
Jag blev alldeles tårögd igår kväll när vi pratade och han berättade att han suttit och läst i en blogg, skriven av en borderlinesjuk psykiater(?), eller dylikt, som specialicerat sig i ämnet och skrev utförligt om detta. Bara för att han ville förstå mig bättre. För att lättare kunna hantera mig när jag får mina sammanbrott. Detta är alltså en människa jag träffat en enda gång tidigare.

Hur som helst, så skrev vi med varandra lite under morgonen; han lika stöttande som vanligt.
Plötsligt frampå förmiddagen skriver han att han kommer hem till mig. NU!
Paniken. Ångesten rusar. Andhämtningen blir än mer ansträngd.
Jag skickade iväg protester i sms, efter sms. Inte särskilt charmig eller ens tacksam. Jag har bara panik i det här skedet!
Jag låg ju i sängen och kunde inte förmå mig att ta mig upp. Lägenheten såg (ser) ut som en krigszon och jag kunde inte annat än skämmas. För rätt vad det var så ringde det på dörren. Han har åkt från en av grannkommunerna för att vara med mig när jag mår dåligt. Tål att sägas också var att han egentligen var upptagen med annat vid tillfället.
Han hade inte lyssnat på vad jag i paniken hade skrivit. Han kom, precis som han hade sagt att han skulle göra. 

Med lite nyvunnen energi fick han mig in i duschen och ut i friska luften en sväng.
Jag föreslog att vi väl kunde åka till Skutberget, för det är väldigt fint där, särskilt då solen var på gång ned också. Sagt och gjort, iväg bar det!
Skoghallsverket, där min gammelfarfar förolyckades och farfar en gång arbetade.
Såhär ser vardagshjältar ut för den som undrar.

Vi käkade och kollade på senaste avsnittet av The Walking Dead tillsammans innan han var tvungen att fara hem. Nu sitter jag här och skriver massor av onödig text, för att jag vet att när jag slutat skriva, och huvudet blir tomt, då börjar helvetet igen.

Kram på er <3
#1 - - Sofi:

Snygg vardagshjälte 😜 hehe

#2 - - Josefine Sandqvist:

<3

Till top