Nytt hår, samma elände.

Jag tappade tålamodet över håret som jag försöker vänta ut. Tanken är att det ska bli långt en vacker dag igen. I detta skede är dock håret i en sådan fas att jag ingenting kan göra med det. Eller?
Det är ju fortfarande möjligt att byta hårfärg!

So I did!

I övrigt är livet som vanligt ganska kaotiskt, förvirrande och oroligt.
Jag söker trygghet och tröst på fel sätt, som jag alltid har gjort, och slutar upp än mer trasig än från början. Det är utom min kontroll.

Hoppas allt är desto bättre med er och att jag har några läsare kvar trots min frånvaro här.

Kram på er <3

Göteborg levererar! Del 2: Ångesten.

Det började egentligen direkt när jag kom hem från Göteborg på söndagskvällen. Ångesten kom krypande i sedvanlig ordning. Precis så som den tenderar att göra när hjärnan vill straffa mig för att jag mått för bra. Behöver jag ens nämna att jag inte sov många minuter under den natten?
När jag vaknade imorse fanns ångesten kvar, och den tilltog kraftigt i styrka under morgonen. Den blev snart ohanterbar och jag gjorde vad jag kunde för att göra mig av med den. Mer detaljer än så behöver inte skrivas ut här. Det spårade ur helt enkelt.

Tacka och lov, så har jag under en tid lärt känna en fantastisk människa som verkligen tar mig på allvar. 
Jag blev alldeles tårögd igår kväll när vi pratade och han berättade att han suttit och läst i en blogg, skriven av en borderlinesjuk psykiater(?), eller dylikt, som specialicerat sig i ämnet och skrev utförligt om detta. Bara för att han ville förstå mig bättre. För att lättare kunna hantera mig när jag får mina sammanbrott. Detta är alltså en människa jag träffat en enda gång tidigare.

Hur som helst, så skrev vi med varandra lite under morgonen; han lika stöttande som vanligt.
Plötsligt frampå förmiddagen skriver han att han kommer hem till mig. NU!
Paniken. Ångesten rusar. Andhämtningen blir än mer ansträngd.
Jag skickade iväg protester i sms, efter sms. Inte särskilt charmig eller ens tacksam. Jag har bara panik i det här skedet!
Jag låg ju i sängen och kunde inte förmå mig att ta mig upp. Lägenheten såg (ser) ut som en krigszon och jag kunde inte annat än skämmas. För rätt vad det var så ringde det på dörren. Han har åkt från en av grannkommunerna för att vara med mig när jag mår dåligt. Tål att sägas också var att han egentligen var upptagen med annat vid tillfället.
Han hade inte lyssnat på vad jag i paniken hade skrivit. Han kom, precis som han hade sagt att han skulle göra. 

Med lite nyvunnen energi fick han mig in i duschen och ut i friska luften en sväng.
Jag föreslog att vi väl kunde åka till Skutberget, för det är väldigt fint där, särskilt då solen var på gång ned också. Sagt och gjort, iväg bar det!
Skoghallsverket, där min gammelfarfar förolyckades och farfar en gång arbetade.
Såhär ser vardagshjältar ut för den som undrar.

Vi käkade och kollade på senaste avsnittet av The Walking Dead tillsammans innan han var tvungen att fara hem. Nu sitter jag här och skriver massor av onödig text, för att jag vet att när jag slutat skriva, och huvudet blir tomt, då börjar helvetet igen.

Kram på er <3

Göteborg levererar! Del 1: Euforin.

I lördags for jag ned till Göteborg. Sedan 8 månader tillbaka var biljetterna till scenuppsättningen av Galenskaparna och After Shave's Macken bokade. 
Tåget till mitt saknade och älskade Göteborg rullade in under sena eftermiddagen. Mitt sällskap för kvällen skulle mötas upp på Avenyn, så jag rusade glatt igenom Nordstan (som jag alltid avskytt tidigare) och slängde mig på första bästa spårvagn upp mot Avenyn och Valand. Jag stod längst bak i vagnen och trängdes, och gladdes åt den härliga känslan av att vara tillbaka. Ingenting kunde sudda bort saligheten jag kände. 
Spårvagnar, blå bussar med Västtrafiks logotype på - allt kändes bara helrätt. 

Jag mötte upp min vän och gick vidare till restaurangen där han hade bokat bord.
Restaurang Somm bjöd på en helt ny upplevelse för en annan som inte är van vid riktigt finsmakeri.
Jag beställde in kalvbräss och ett glas vin, och låtsades som om jag visste vad jag höll på med. 
Gott var det och mätt blev jag. 

Tiden rann snabbt iväg och till slut fick vi skynda vidare till Lorensbergsteatern för att hinna i tid till föreställningen. Vi hann! Å vilken föreställning sen'! Jag var salig när jag kom men alldeles omtöcknad av ett lyckorus när föreställningen var över.
En lagom fylla senare på Andra Långgatan begav vi oss till sist hemåt för natten. Efter alla intryck under dagen så var jag helt utpumpad på energi när vi kom fram. Det blev till att sova med en gång. 
Dagen därpå var även den fylld av förväntan. Klockan 14 hade jag bestämt träff med två väninnor och f.d. kollegor på ett fik i Eriksberg. Ville ju passa på att träffa dem när jag ändå var i stan'. 
Vilken fantastisk helg det var!

Dock, som jag tidigare berättat så fungerar det ju så med mig att om jag har haft väldigt roligt en dag så brukar jag falla rätt hårt, ganska fort därefter. Jag kommer berätta om min söndagkväll och min måndag i ett separat inlägg här ovan. Mest för att skilja på roligheter och melankoli.
 
Kram på er <3
Till top