Matberoendet.

Mitt liv har alltid kretsat kring mat, och att äta. 
Jag älskar mat! Relationen till den har dock varit mestadels ohälsosam, även om jag redan som barn älskade grönsaker och frukt Och åt det dagligen.
Jag har alltid kunna äta enorma mängder mat, godis och dylikt. Man sa att jag var som ett bottenlöst hål, det fanns inget stopp. 
Åt jag godis eller chips så åt jag tills jag kräktes. Jag kunde INTE sluta. Bara tanken på att behöva dela en påse godis med någon gav mig stark ångest, och jag kände fullkomlig förtvivlan. 
 
 
Jag har fortfarande samma matmissbruk, men det fungerar väldigt bra i och med att jag behöver äta så pass ofta som jag gör. Jag längtar till varje måltid och mina tankar kretsar ständigt kring vad nästa måltid ska innehålla. 
Jag har exempelvis nu nyss slängt i mig en skål med snabbnudlar. Jag är mätt och förnöjd, men ligger ändå och tänker på den där burken med makrill i tomatsås som står i kylen. Eller en smoothie istället kanske? 
Sedan är det dags att tänka på middagen också, vad ska det bli idag?
Ungefär så ser mina dagar ut, dagligen.
Det är inget som stör mig, snarare tvärtom nånting som får mig att orka ta mig igenom dagen. 
 
Kram på er <3
#1 - - Sofi:

Håller helt med om det! Matberoendet har ändrat karaktär. Min tanke när jag äter nått riktigt gott är oftast först, fasen att jag inte kan äta mer. Sen kommer tanken :) jag kan ju faktiskt äta detta de resterande två målen idag :) så den jag äter med sitter och mår dåligt pga att ha ätit för mycket och jag sitter där nöjd och glad med vetskapen om att jag kan äta de om typ 2 timmar igen :)

Svar: Haha! Exakt så! Jag kan räkna minuterna till att få värma upp ännu en portion av en god middag igen 😂😂
lacrimosabloggen.se

#2 - - Inez:

Jag kan faktiskt känna igen mig i det där! Mycket tankar kretsar just kring mat! :)

#3 - - Mathias :

Instämmer. Förutom kräkandet. Jag har nog falsk bulimi?? Jag hetsäter, fast spyr inte upp dä... hmmm?

Till top