Lacrimosa

Hela mitt liv har jag identifierats med min kroppshydda. Inte bara av mig själv, utan också av andra. 

Kraftig. Det är ett ord jag alltid tyckt varit väldigt obehagligt. Det är ett sådant uppenbart sätt att för utomstående försöka kringgå fakta. 

Använd hellre ordet överviktig om ni försöker vara PK. Personligen föredrar jag faktiskt att bli kallad tjock om jag skall beskrivas enligt utseende. 

Nu talar jag bara för mig själv, alla är olika känsliga. 

Det var först år 2014 som jag började acceptera att min fetma inte längre gick att förtränga. Den blev så påtaglig att jag började prata om den mer öppet. Började kalla mig själv för fet inför andra, valde att säga "den där tröjan är ingen idé att jag ens tittar på, jag är för fet för den ändå" istället för att förneka och bara fly. 

Det var nog mycket av de här insikterna som ledde till att jag valde att genomgå en gastric bypassoperation. 

Det var liksom en insikt där jag kände att jag var så fet att jag inte ens orkade låtsas mer. Inte för att jag nånsin, för en sekund, låtsats att jag skulle vara smal eller som "alla andra". Nej, nej!

Jag låtsades bara att jag inte var fullt så stor som jag var. Det gick så långt att jag till slut trodde på det själv. 

Till den där dagen då jag vaknade upp och verkligheten kom ikapp mig; jag var ju för fan grotesk!

Vet inte hur många gånger jag använt det ordet i bloggen så här långt, grotesk, men det är den absolut bästa beskrivningen över hur jag kände över min kropp. Jag äcklades något fruktansvärt. Tidigare hade jag "bara" avskytt och hatat den, men nu blev jag uppriktigt äcklad. Jag kände plötsligt inte igen tjejen i spegelbilden. 

Det har jag frågat mig så himla många gånger! Särskilt nu i efterhand. 

Ni förstår säkert att steget från att vara sjukligt fet till, som jag är nu, snart normalviktig är enormt. Det är inte konstigt att huvudet inte hinner med riktigt. Det tar tid att hitta sig själv när allt man nånsin varit är fet.

Det slog mig för en stund sedan att jag i dagsläget gått över till att identifiera mig själv som gbp-opererad. Jag hoppas dock att med tiden kunna identifiera mig med den person jag är. En vacker dag så.