Identity crises!

Det är svårt det här med identiteten. 
Hela mitt liv har jag identifierats med min kroppshydda. Inte bara av mig själv, utan också av andra. 
- "Ja, men ni vet Louise. Hon den kraftiga".
Kraftig. Det är ett ord jag alltid tyckt varit väldigt obehagligt. Det är ett sådant uppenbart sätt att för utomstående försöka kringgå fakta. 
Använd hellre ordet överviktig om ni försöker vara PK. Personligen föredrar jag faktiskt att bli kallad tjock om jag skall beskrivas enligt utseende. 
Nu talar jag bara för mig själv, alla är olika känsliga. 

Det var först år 2014 som jag började acceptera att min fetma inte längre gick att förtränga. Den blev så påtaglig att jag började prata om den mer öppet. Började kalla mig själv för fet inför andra, valde att säga "den där tröjan är ingen idé att jag ens tittar på, jag är för fet för den ändå" istället för att förneka och bara fly. 
Det var nog mycket av de här insikterna som ledde till att jag valde att genomgå en gastric bypassoperation. 
Det var liksom en insikt där jag kände att jag var så fet att jag inte ens orkade låtsas mer. Inte för att jag nånsin, för en sekund, låtsats att jag skulle vara smal eller som "alla andra". Nej, nej!
Jag låtsades bara att jag inte var fullt så stor som jag var. Det gick så långt att jag till slut trodde på det själv. 
Till den där dagen då jag vaknade upp och verkligheten kom ikapp mig; jag var ju för fan grotesk!
Vet inte hur många gånger jag använt det ordet i bloggen så här långt, grotesk, men det är den absolut bästa beskrivningen över hur jag kände över min kropp. Jag äcklades något fruktansvärt. Tidigare hade jag "bara" avskytt och hatat den, men nu blev jag uppriktigt äcklad. Jag kände plötsligt inte igen tjejen i spegelbilden. 
- "Hur kunde det bli såhär?!"
Det har jag frågat mig så himla många gånger! Särskilt nu i efterhand. 

Ni förstår säkert att steget från att vara sjukligt fet till, som jag är nu, snart normalviktig är enormt. Det är inte konstigt att huvudet inte hinner med riktigt. Det tar tid att hitta sig själv när allt man nånsin varit är fet.
Det slog mig för en stund sedan att jag i dagsläget gått över till att identifiera mig själv som gbp-opererad. Jag hoppas dock att med tiden kunna identifiera mig med den person jag är. En vacker dag så. 
Nyopererad.
Klarar nätt och jämt av att se de här bilderna. Äckligt! Äckligt! Äckligt!


Hopp om livet!

Kram på er <3
#1 - - Josefine Sandqvist:

Så bra skrivet! Rakt, ärligt och intressant. Jag tror att man kan ändra sig i sin identitet flera gånger under en livstid, och även vara flera saker samtidigt.

#2 - - Anonymisen:

Du bestämmer vem du ska vara! Ingen annan, kom ihåg att du är värdefull för vem du är!
Blev jätteledsen när jag läste "hon den kraftiga". Att folk har mage att säga så... Att allt ska vara så kroppsfixerat..
Anyway, det var DÅ, vi är i NUET och du är inte den du var då!
Kom ihåg att du är en vacker underbar brud som förtjänar det bästa! Kramisar<3

#3 - - Linda:

Louise jag kan berätta vem du är, en helt underbar och go tjej med en vacker utstrålning! Du är en bra människa som får andra att bli glada, och du är bäst helt enkelt och du är vacker på utsidan & insidan! När du är omkring mig utger du mig ett lugn! För mig är du en underbar person! Du måste bara själv inse det som vi andra ser!

Till top