Så här ligger det till...
Jag är inte samma person som jag var för ett år sedan. Folk som inte genomgått en gbp-operation förstår helt enkelt inte hur mycket ens perspektiv förändras.
Jag ska försöka förklara lite vad jag menar.
Alltså jag har levt med en handikappande övervikt hela mitt liv. Övervikten och fetman har varit min identitet. Det har jag berättat om tidigare.
När jag nu gått ned i något så när "normalvikt" så känner jag mig plötsligt identitetslös. Vem är jag?
Jag har börjat leta efter mig själv. Jag har börjat komma till insikt i att jag inte längre behöver tänka "vad kan jag göra?" utan kan numera fråga mig själv "vad vill jag göra?".
Jag är som en blind som mirakulöst blivit seende. Plötsligt finns möjligheter som aldrig ens funnits i tanken, plötsligt är sådant som varit fullkomligt omöjligt möjligt och plötsligt känner jag en skyldighet att ta hand om mig själv.
Jag har transporterats till en helt ny värld och det finns så mycket för mig att upptäcka att jag helt enkelt valt att göra mig av med sådant som jag känner hämmar mig rehabilitering och mitt välmående.
Jag har valt att, efter väldigt långt övervägande, lämna den relation med min sambo som jag levt i de senaste tre åren. Inte för att vi har bråkat, inte för att någon gjort den andra illa, utan för att jag kände mig låst. Jag kom fram till slutsatsen att det jag behöver i mitt liv just nu, med mina nya förutsättningar och för att kunna ta vara på den här chansen jag har fått, är inte det jag hade att hämta där längre.
Vi hade en diskussion och tog gemensamt beslutet att det helt enkelt var till det bästa att gå skilda vägar. Då jag bearbetat detta väldigt länge så känns det allt annat än jobbigt. Känns bara skönt att vi kunde vara överrens och att det gick så fint till.
Just nu jobbar jag på att omge mig själv med positivitet och människor som tillför godhet till mitt liv.
Som jag sa så har jag förlorat många, men de som finns kvar är de som är värda att behålla!
Kram på er <3
