Snagget!

Mitt hår har ju haft en livsberättelse i sig efter operationen. Dagarna innan operationen gick jag från långhårig blondin till brunett med page. 
Sedan blev det en sidecut, följt av att jag rakade båda sidorna och behöll min röda toffs mitt på huvudet.
Jag har tappat oerhört mycket hår p.g.a min viktnedgång. Hårkvalitén har dessutom förvärrats avsevärt. Igår fick jag nog. Jag fick ett impulsivt sammanbrott när jag var hemma i lägenheten en sväng på eftermiddagen. 
Slängde fram hårtrimmern och bzzzz så var det klart!
Lika bra att passa på nu när det är mössäsong tänkte jag. Nu får håret en nystart och ska få växa sig långt och tjockt igen. Inget färgande och skit, bara väx!
Hatar det, men det är för hårets bästa.

Kram på er <3

Köldsmärtor.

Herrejisses. 
Tack så hjärteligt för alla fina kommentarer till mitt föregående inlägg. Vilket stöd! Det betyder jättemycket, tack!

Nu när den tiden på året är kommen, tänkte jag ta upp det här med kroppstemperaturen efter en GBP. 
Många med mig blir väldigt frusna första året/åren då viktnedgången fortfarande är aktivt. Jag har aldrig varit frusen av mig, aldrig. Har alltid fått höra att jag är varmblodad och har sällan frusit. 
Nu, herregud! Jag fryser konstant. Det är inte som vanlig frossa som får en att huttra, krypa ned under en filt och sedan är det bra. Nej detta är som en värkande frossa som gör ont i hela kroppen.
En av mina opererade vänner beskrev det ganska bra med att "det känns som om skelettet är av is".
Det är verkligen så. Det är som om det kommer innifrån och är därför nästintill omöjligt att få upp värmen.
Snön har inte kommit hit än, men det är kallt och ruggigt nog. 

Jag springer omkring i tjocka mjukiskläder, tofflor och mössa inomhus. Bäddar ned mig under tre tjocka plädar i soffan och kan verkligen inte få upp värmen!
Så fort Han (han jag för tillfället bor hos) har klivit upp ur sängen på morgonen så stjäl jag hans täcke också. Dubbla täcken, flanellpyjamas och tjocka sovsockar; men icke! 
Jag fasar för vad som komma skall. För det lär inte bli mycket varmare på ett tag.
Bjuder på en avslutande mysbild.

Kram på er <3

Så här ligger det till...

Jag har förlorat mycket den senaste tiden. Väldigt mycket, och väldigt många.
Jag är inte samma person som jag var för ett år sedan. Folk som inte genomgått en gbp-operation förstår helt enkelt inte hur mycket ens perspektiv förändras.

Jag ska försöka förklara lite vad jag menar.
Alltså jag har levt med en handikappande övervikt hela mitt liv. Övervikten och fetman har varit min identitet. Det har jag berättat om tidigare. 
När jag nu gått ned i något så när "normalvikt" så känner jag mig plötsligt identitetslös. Vem är jag?
Jag har börjat leta efter mig själv. Jag har börjat komma till insikt i att jag inte längre behöver tänka "vad kan jag göra?" utan kan numera fråga mig själv "vad vill jag göra?".
Jag är som en blind som mirakulöst blivit seende. Plötsligt finns möjligheter som aldrig ens funnits i tanken, plötsligt är sådant som varit fullkomligt omöjligt möjligt och plötsligt känner jag en skyldighet att ta hand om mig själv. 
Jag har transporterats till en helt ny värld och det finns så mycket för mig att upptäcka att jag helt enkelt valt att göra mig av med sådant som jag känner hämmar mig rehabilitering och mitt välmående. 
Jag har valt att, efter väldigt långt övervägande, lämna den relation med min sambo som jag levt i de senaste tre åren. Inte för att vi har bråkat, inte för att någon gjort den andra illa, utan för att jag kände mig låst. Jag kom fram till slutsatsen att det jag behöver i mitt liv just nu, med mina nya förutsättningar och för att kunna ta vara på den här chansen jag har fått, är inte det jag hade att hämta där längre. 
Vi hade en diskussion och tog gemensamt beslutet att det helt enkelt var till det bästa att gå skilda vägar. Då jag bearbetat detta väldigt länge så känns det allt annat än jobbigt. Känns bara skönt att vi kunde vara överrens och att det gick så fint till.

Just nu jobbar jag på att omge mig själv med positivitet och människor som tillför godhet till mitt liv.
Som jag sa så har jag förlorat många, men de som finns kvar är de som är värda att behålla!

Kram på er <3
Till top