Borderline-och-dalbana.

Senaste veckan har jag mått otroligt dåligt.
Det har svängt upp och ned flera, flera gånger om dagen. Det har varit jobbigt, svårhanterligt och tyvärr orsakat en del onödiga konflikter mellan mig och pojkvännen. Detta trots att det varit en riktigt trevlig och rolig vecka på så många sätt!
Jag beundrar Honom i alla fall så himla mycket som orkar vara med mig.
Nu är jag med Honom igen, och all ångest och allt mörker är borta. Bortblåst! 
Även om jag tycker att jag inte känt av saknaden sådär påtagligt som jag alltid gör annars när vi är ifrån varandra, så har tydligen det legat och gnagt i det undermedvetna.
Eftersom allt obehag nu plötsligt släppt så är det inte svårare än att lägga ihop 1+1.
I do need this man in my life!
 
Kram på er <3
 

Borderlinesaknad.

Vaknade lite nedstämd och dämpad idag. 
Jag är verkligen jättedålig på att vara ensam. Jag liksom saknar ihjäl mig efter Hans närhet.
Allvarligt talat; jag har varit ifrån honom en enda dag och jag lider! Sover jag dåligt i vanliga fall så kan jag be att få meddela att utan Hans armar om mig så sover jag knappt inte alls.
Det är hemskt att vara så beroende av någon.
 
Men Katinka kom till min stora förvåning och tröstade mig. Det var längesen hon var så väldigt ömsint och pussig. Hon brukar aldrig vilja vara i ansiktet på en men nu var det ett väldans pusseri och kel, vilket gjorde mig oerhört glad! 
 
Nu ska jag träna, duscha, (städa?) och handla.
Det ekar tomt i alla skåp.
 
Kram på er <3
 
Till top