Vafan händer, Louise?!

Varit tyst på bloggen några dagar här nu, jag ber om ursäkt. Otroligt mycket har hänt de senaste två veckorna och jag hade tänkt försöka undvika att skriva ut det här men: jag mår dåligt!
Jag mår så fruktansvärt jävla dåligt att jag i skrivande stund känner mig fysiskt illamående. 
 
Känner mig oerhört ensam och ledsen. Alltså katastrofjävlafucking ensam! Sådär som bara någon med en känslomässig personlighetsstörning kan känna. Samtidigt har jag ingen kraft, energi eller motivation till att riktigt umgås med någon OM möjligheten skulle dyka upp. 
 
Någon frågade i tidigare inlägg varför jag inte var med min pojkvän. Jo, därför att vi valt att gå skilda vägar för en tid sedan. Trots att initiativet väl var mitt så hanterar jag inte den plötsliga, ständiga ensamheten särskilt bra. Faktum är att jag inte kan hantera den överhuvudtaget.
 
Jag brukar sova dåligt annars, mina 2-3 osammanhängande timmar.
Natten till igår sov jag dock inte en blund. Inatt somnade jag inte förrän vid 03 och vaknade vid 06:30. Min kropp borde vilja sova mer tycker man, men icke! 
Fick väldigt fin stöttning och tröst från två väninnor från jobbet igår. Ni vet vilka ni är och jag är så oerhört tacksam över att få ha er i mitt liv!
 
Nu väntar tre lediga dagar här för mig. Som för de flesta skulle se som en underbar minisemester, men som för mig kommer kantras av kraftiga ångestsmärtor, panikångest och patetisk självömkan. 
 
 
Kram på er <3

Inget ont som inte för nåt gott med sig.

Det är oerhört lite viktsnack här på viktresebloggen numera, tycker ni inte?
Äsch, jag kan inte rå för att jag nått min viktstabilitet. Det gör man ju tillslut när kroppen känner att "här, här blir bra, här stannar vi".
Jag pendlar dagligen mellan 79-82 kilo.
Innan jag blev sjuk här nu så låg jag på 82, vilket alltid känns jobbigt, eftersom 80 var mitt minimummål. Idag vägde jag dock 79,8 trots 3-4 dagars sängpressande och den sämre kost jag unnat mig som sjuk; typ choklad och pizza. 
 
Imorgon börjar vardagen igen, vilket ska bli så himla skönt! 
 
Förresten, när ni kommenterar mina inlägg - glöm då inte att signera med ert namn så jag vet vem jag ska svara till. Nu har jag återigen fått en kommentar från "anonym" som ställt en fråga, och hur ska jag kunna svara?
Fortsätt kommentera! Det är sååå roligt att få respons och frågor från er läsare!
 
Kram på er <3

Sjuk och JÄVLIG!

Det är lite mycket nu. 
Ni vet sådär överväldigande som det har tendens att bli ibland. Dels åkte jag på förkylning och feber lagom till att jag skulle börja jobba igen, dels så har jag mått fruktansvärt dåligt psykiskt. Jag kunde inte ens med att ringa min mamma på sin födelsedag härom dagen. Jag klarade inte av att svara när hon ringde heller. Bättre har det inte blivit av att jag legat i sängen i tre dagar, ensam. För det är just vad jag är nu, ensam.
 
Igår blev jag feberfri, så jag tog mig i kragen, duschade och gick upp till affären här i området. Köpte mig lite frukost (lunch!), frukt och köttfärs. Jag har inte köpt eller tillagat kött sedan minst två månader tillbaka. Jag hade bestämt mig för att göra mat så jag klarar mig under helgen. 
Det blev chilliköttbullar, med sås och Pauluns Supermix som är min nya favorit! 
På kvällen fick jag panik hemma och gav mig ut på en promenad i området. Letade lite Pokémon och flydde verkligheten för en stund. 
Idag känns det dock återigen som en sån där dag som inte är värd att kliva upp för. Sovit 3 ej sammanhängande timmar inatt men ligger ändå kvar i sängen. 
Tacka gudarna för att jag har katten säger jag bara! 
 
Kram på er <3
Till top