Midsommar i Strömstad.

Midsommar har dragit förbi.
Och trots en väderlek som inte lämnade något åt slumpen så har helgen varit helt underbar!
 
Torsdag kväll åkte jag, pojkvännen och min bror hem till mor och far i Strömstad.
Själva midsommarafton firade vi hemma med familjen. Först klassisk sillmiddag på eftermiddagen och sedan grillning sent på kvällen då min svägerskas familj kom på besök. 
Det var väldigt mysigt! Vi lyssnade på musik, pratade och spelade spel till långt in på natten. 
 
På midsommardagen var det bestämt att vi på kvällen skulle möta upp pojkvännens två nära vänner som också åkt från Värmland till Strömstad över midsommar.
Jag och pojkvännen strosade genom centrum och vi tog en omväg till krogen vi skulle mötas vid och rundade en holme. Det är ett fint promenadstråk som börjar vid torget och Kosterbåtarnas tilläggningsplats, och slutar vid Strömstad gästhamn.
En av kosterbåtarna har precis lämnat hamn och för ett gäng turister ut till Sveriges västligaste bebodda öar.
 
Tanken var att vi skulle möta dessa två vännerna
ett par timmar bara och ta en öl typ, eftersom vi båda var lite sega från dagen innan.
Vi möttes upp på en krog nere i gästhamnen vid 18-19 någon gång och gick hem 01:30. Under dessa timmarna flödade alkoholen i jämn takt från ankomst till hemgång. Behöver jag tillägga hur roligt vi hade?
 
Nä, den här helgen var verkligen lyckad. Det behövde jag känner jag.
Hoppas ni haft en härlig midsommar trots blåsigt och regnigt väder i stora delar av landet. 
 
Kram på er <3
 

Skärpning, Louise!

Varför gör jag så här?!
Ibland säger jag så oerhört onödiga saker till min pojkvän så jag skäms! Ojojoj, han får utstå mycket konstigheter. 
 
Jag menar, jag är medveten om att jag inte borde ytta de här orden både före, under tiden och efter jag sagt det. Jag vet alltså om hur idiotiskt, oförtjänt och onödigt det är redan innan jag kläcker ur mig något. Men det är precis som att orden trillar ut över läpparna ändå, och så är skadan skedd. 
Det är ju inga gravallvarliga saker jag säger. Men små onödiga kommentarer som jag känner att jag bara måste flika in med.
 
Skärpning, Louise!
 
Kram på er <3

Mycket märkligt...

Det skedde just något för mig mycket besynnerligt.
Jag satt och bläddrade på min blogg här och en bit ned finns ett inlägg med en bild på mig i sjukhussängen efter min gastric bypassoperation. En bild jag sett och använt mig av i olika sammanhang hundratals gånger. 
Men just idag reagerade jag väldigt starkt på denna. Så snart hjärnan registrerat att bilden fanns framför mig så bröt jag ihop. 
Jag kastade mobilen på sängen och begravde ansiktet i händerna och grät. Det gick på ett par sekunder.
Jag var på bra humör och så plötsligt så var det som att jag kom till någon slags insikt jag inte tidigare nått. 
Jag kände mig plötsligt chockerad och kunde inte känna igen personen på bilden, för personen på bilden har jag förträngt. Glömt bort.
 
Kram på er <3
 
Till top